måndagen den 8:e mars 2010

söndagssmåstadsnatur

En söndag med lite-av-varje-natur i skånestan, där snön nästan försvunnit.
Först solen genom Ns monstera


Därefter en brunch i naturens tecken hemma hos fina vännerna S och A, med alla möjliga fina sylter och pannkakor och frukt och mums.


Mycket hemmagjort och egenplockat. Det är fint och jäkligt bra och man blev glad i magen hela dagen. Lökskalsfärgade ägg fanns också.


Sen en promenad med diverse fynd. Det ledsnaste var alla äppelträd som de vintersvultna kaninerna tuggat i sig, det vete tusan om det blir några äpplen i Lund i år. Det roligaste var de soliga vintergäckarna.


Och det mest spännande var gladan som flög högt högt och åt sin lunch, med fjädrar trillandes ned i gatan.


N har börjat med fiskar lite smått också. Först kom glödbandstetrorna (Hemigrammus erythrozonus),


och nu har han fått några små guppybarn( uppfödda av S & A, med tillhörande Salivinia, den coolaste flytande ormbunken).


Än så länge bor de i separata lägenheter, men snart kanske det blir ett stort akvarium för många fiskar!

måndagen den 1:e mars 2010

Boktipset, vecka 9 - Trädens knoppar

Jag börjar direkt med ett boktips, bäst att smida medans järnet är varmt.
Såhär i vintertider är det dåligt med naturen tycker många, men så behöver det inte alls vara! Det handlar bara om att hitta rätt saker att titta på. Knoppar är tillexempel en kul utmaning. Var härom veckan ute i ett ruggigt och vinterkallt Lund och tittade på knoppar med några vänner, och inte är det alldeles lätt alltid att gissa vilket träd eller vilken buske man ser (speciellt inte i skånska parker där det bara finns en massa utländska konstiga träd som man måste vara hortonom för att känna igen :)).

En bra bok att ta hjälp av för att lära sig de vanligaste svenska trädens knoppar är "Trädens knoppar" av naturfotografen Anders Rapp.


Låt dig inte luras av den barnsliga utsidan, boken passar bra för både stora och små, iallafall om målet är att så fort som möjligt lära sig knoppar, och det är det ju, såklart! Boken har litet format så att man kan ha med sig den ut, hård pärm så att den inte blir mos i fickan och pedagogiska och fina bilder.
Som biolog eller allmänt djupare naturintresserad önskar man sig kanske fler arter och beskrivningar, men för en normalintresserad allmänhet funkar den här boken väldigt fint. Jag gillar den mycket!


fredagen den 26:e februari 2010

Bokrea

Hade i min enfald tänkt att jag skulle strunta i att gå på bokrean i år eftersom jag inte hittade nåt intressant i katalogerna.. och dessutom "behöver" jag verkligen inte fler böcker. Jag är bok-o-man kan man säga. Iallafall har jag när det gäller böcker som har med naturen, textil slöjd eller medeltiden att göra väldigt svårt att låta bli. Detta resulterar i proppfulla bokhyllor och onödigt komplicerade flyttar (och jag flyttar en del just nu). De två sistnämnda ämnena var det iallfall dåligt med i stadens bokreahögar, men det första fanns det gott om, trots att jag tyckte att katalogerna såg så trista ut.

Hem kom jag med dethär:


Inte fy skam! Från vänster- en bok om att plantera exotiska frön (gillart!), två orkidéböcker (som visserligen inte är så djupgående som jag riktigt önskar, men det tror jag knappt finns på svenska..den lilla boken kostade förövrigt 29(!) kronor), Lena Israelssons finfina köksträdgårdsbok och Åke Truedssons frukt-och-bärbok. De två sistnämnda kommer nog inte till praktisk användning än på ett par år- jag har ingen trädgård inom sikte, men man kan ju få drömma lite-trädgårdsporr är ju var mans nöje nuförtin.

Kom förresten på att jag borde göra en bokrecensionsserie här på bloggen. Jag har ju så många bra böcker! Vi får se vad det blir. Trevlig helg!

torsdagen den 25:e februari 2010

Masdevallia in your face!


Så här snygg är Masdevallian i närbild. Och än lever den (ta i trä). En knopp torkade bort när jag inte var hemma i några dagar, men bara jag hinner med att vattna och den står i det kallaste fönstret så verkar det gå bra.
Två knoppar har slagit ut och en ny är på väg, fast den här gången verkar det vara en bladknopp.

En av de coolaste sakerna med Masdevalliorna är att de inte har några bulber utan lagrar vatten och näring i bladen. Varje skott producerar ett blad varje tillväxtperiod, och jag misstänker starkt att det är det som håller på att hända här. Masdevallia är ett helt nytt växtsläkte för mig så allt är nytt och spännande!

måndagen den 15:e februari 2010

Orkidéer

OK. Jag är värdelös på dethär. Att blogga natur alltså. Men nu gör jag ett nytt försök igen för det är ju så roligt!

Som växtnörd mitt i vintern får man lätt lite abstinens. Tur då att man kan gå till Lunds Botaniska trädgård och få lite djungelkänsla.
I helgen var jag där och mötte något så fantastiskt som det här:


Den fantastiskt jättestora orkidén Angraceum sesquipedale. Madagaskarstjärna tror jag att den heter på svenska. Blomman är mer än 10 cm rakt över, och sporren (alltså det långa gröna röret som går ut på baksidan, där nektaren finns) är bortåt 25 cm! Den pollineras av en svärmarfjäril som vill åt blommans nektar och för att lyckas med detta måste den ha en tunga som är lika lång som sporren. Darwin (Charles alltså) förutsåg när han påträffade blomman att det måste finnas en pollinatör något i stil med den lång-tungade-svärmaren, men dåtidens insektsforskare trodde inte att något sådant kunde existera. Hursomhelst...långt efter Darwins död hittade man fjärilen (som döptes till Xanthopan morganii praedicta. praedicta betyder alltså förutsedd!).

Sen jag skrev sist så har jag flyttat och just för tillfället så bor jag inneboende och har små fönsterresurser = plats med få krukväxter. Trots detta ville orkidéinspirationen från botaniska inte släppa greppet och när jag fick höra den lokala blomsteraffären bunkrade inför orkidétema i slutet på veckan (när jag inte kan vara där) så kunde jag inte låta bli att åka dit och se om de fått in något kul. Och det hade de.
Jag kom hem med en sånhär:


Masdevallia davisii X urosalpinx 'Aquarius'. Det är alltså en hybridorkidé (en korsning av två arter) och den är bara ca 15 cm hög, vilket passar bra på min lilla fönsterbräda. Dessutom kommer ursprungsarterna från ett något kallare klimat (15-20 grader C, bergstrakter i syd- och mellanamerika), så den kan nog trivas i ett kallt Sverigefönster, bara den får det nog fuktigt.

fredagen den 28:e augusti 2009

Sommar 2009 -växter i Stenshuvud nationalpark

Hej, det var längesen! I sommar har jag prioriterat utevarande framför datorvarande, därför avsaknaden av inlägg här. Framförallt har jag varit ute på sommarjobbet, Stenshuvud Nationalpark, så här kommer en litet urval av växter från parken som lyckats fastna på kort i sommar:


Uppifrån och ned syns i fet stil;

Backtimjan (Thymus serpyllum), gulmåra (Galium verum), och hedblomster (Helichrysum arenarium) som alla är väldoftande torrmarksväxter som det finns massor av på sandmarkerna ned mot havet. Hedblomstret är särskilt intressant i doften-- påminner en hel del om kryddblandningen curry och är nära släkt med den trädgårdsodlade curryörten. Hedblomstret är förövrigt fridlyst.

En annan fridlyst växt är det stickiga martornet (Eryngium maritimum) som taggigheten till trots inte är någon tistel utan hör till samma växtfamilj som kirskål, hundkäx och morot (familjen flockblommiga växter, Apiaceae).

Björnbär (Rubus sp.) har vackra blommor och finns på många ställen i parken, liksom ljung (Calluna vulgaris). På ett ställe har jag dessutom hittat en vit form av ljungen. Ljungen betas av får och kor och bränns med några års mellanrum för att förnya skott-tillväxten (för djurens skull) och hålla landskapet öppet (för vår skull). I betesmarkerna hittar man ofta puktörne (Ononis spinosa ssp. maritima) som på grund av sina taggar lämnats av boskapen.

Sist men inte minst kommer en bild på grönvit nattviol (Platanthera clorantha) som ju inte är en viol utan en orkidé. Den trivs i lite fuktiga marker och bilden är tagen vid ett fuktstråk nära en bäck.


onsdagen den 1:e juli 2009

Större sandlilja

Som ett avbrott i insekterna kommer det lite växter för en stund. Den större sandliljan (Anthericum liliago) blommar nu här och där på österlen där jag ju huserar en del så här på sommaren. Har tidigare bara hört talas om den, men nu har jag alltså fått se den på riktigt!


Större sandlilja är sällsynt (rödlistad som starkt hotad i Sverige) och förekommer bara i södra delen av landet på varm, solbelyst, gärna betad mark. I Skåne ofta på liknande ställen som sandnejlikan som jag tidigare pratat om här. De främsta hoten mot arten är att de miljöer den trivs i tillåts växa igen, delvis för att det finns för få betande djur.

Det blåste så mycket att det var svårt att få riktigt skarpa bilder, men det går iallafall att bilda sig en uppfattning om hur växten ser ut (alla bilder går att klicka upp i större storlek). Den enda möjliga förväxlingsarten är den närstående arten liten (eller grenad) sandlilja (Anthericum ramosum) men den har tillskillnad från den större sandliljan en grenad stjälk.
Det gröna som syns i mitten av blomman är den uppsvällda pistillen som såsmåningom blir till frökapsel.