...ur ett insnöat liv - naturen

söndagssmåstadsnatur

2010-03-08T20:55:00.009+01:00

En söndag med lite-av-varje-natur i skånestan, där snön nästan försvunnit.
Först solen genom Ns monstera

Därefter en brunch i naturens tecken hemma hos fina vännerna S och A, med alla möjliga fina sylter och pannkakor och frukt och mums.

Mycket hemmagjort och egenplockat. Det är fint och jäkligt bra och man blev glad i magen hela dagen. Lökskalsfärgade ägg fanns också.

Sen en promenad med diverse fynd. Det ledsnaste var alla äppelträd som de vintersvultna kaninerna tuggat i sig, det vete tusan om det blir några äpplen i Lund i år. Det roligaste var de soliga vintergäckarna.

Och det mest spännande var gladan som flög högt högt och åt sin lunch, med fjädrar trillandes ned i gatan.

N har börjat med fiskar lite smått också. Först kom glödbandstetrorna (Hemigrammus erythrozonus),

och nu har han fått några små guppybarn( uppfödda av S & A, med tillhörande Salivinia, den coolaste flytande ormbunken).

Än så länge bor de i separata lägenheter, men snart kanske det blir ett stort akvarium för många fiskar!

Boktipset, vecka 9 - Trädens knoppar

2010-03-01T20:10:00.004+01:00

Jag börjar direkt med ett boktips, bäst att smida medans järnet är varmt.
Såhär i vintertider är det dåligt med naturen tycker många, men så behöver det inte alls vara! Det handlar bara om att hitta rätt saker att titta på. Knoppar är tillexempel en kul utmaning. Var härom veckan ute i ett ruggigt och vinterkallt Lund och tittade på knoppar med några vänner, och inte är det alldeles lätt alltid att gissa vilket träd eller vilken buske man ser (speciellt inte i skånska parker där det bara finns en massa utländska konstiga träd som man måste vara hortonom för att känna igen :)).

En bra bok att ta hjälp av för att lära sig de vanligaste svenska trädens knoppar är "Trädens knoppar" av naturfotografen Anders Rapp.

Låt dig inte luras av den barnsliga utsidan, boken passar bra för både stora och små, iallafall om målet är att så fort som möjligt lära sig knoppar, och det är det ju, såklart! Boken har litet format så att man kan ha med sig den ut, hård pärm så att den inte blir mos i fickan och pedagogiska och fina bilder.
Som biolog eller allmänt djupare naturintresserad önskar man sig kanske fler arter och beskrivningar, men för en normalintresserad allmänhet funkar den här boken väldigt fint. Jag gillar den mycket!

Bokrea

2010-02-26T15:44:00.004+01:00

Hade i min enfald tänkt att jag skulle strunta i att gå på bokrean i år eftersom jag inte hittade nåt intressant i katalogerna.. och dessutom "behöver" jag verkligen inte fler böcker. Jag är bok-o-man kan man säga. Iallafall har jag när det gäller böcker som har med naturen, textil slöjd eller medeltiden att göra väldigt svårt att låta bli. Detta resulterar i proppfulla bokhyllor och onödigt komplicerade flyttar (och jag flyttar en del just nu). De två sistnämnda ämnena var det iallfall dåligt med i stadens bokreahögar, men det första fanns det gott om, trots att jag tyckte att katalogerna såg så trista ut.

Hem kom jag med dethär:

Inte fy skam! Från vänster- en bok om att plantera exotiska frön (gillart!), två orkidéböcker (som visserligen inte är så djupgående som jag riktigt önskar, men det tror jag knappt finns på svenska..den lilla boken kostade förövrigt 29(!) kronor), Lena Israelssons finfina köksträdgårdsbok och Åke Truedssons frukt-och-bärbok. De två sistnämnda kommer nog inte till praktisk användning än på ett par år- jag har ingen trädgård inom sikte, men man kan ju få drömma lite-trädgårdsporr är ju var mans nöje nuförtin.

Kom förresten på att jag borde göra en bokrecensionsserie här på bloggen. Jag har ju så många bra böcker! Vi får se vad det blir. Trevlig helg!

Masdevallia in your face!

2010-02-25T20:27:00.004+01:00

Så här snygg är Masdevallian i närbild. Och än lever den (ta i trä). En knopp torkade bort när jag inte var hemma i några dagar, men bara jag hinner med att vattna och den står i det kallaste fönstret så verkar det gå bra.
Två knoppar har slagit ut och en ny är på väg, fast den här gången verkar det vara en bladknopp.

En av de coolaste sakerna med Masdevalliorna är att de inte har några bulber utan lagrar vatten och näring i bladen. Varje skott producerar ett blad varje tillväxtperiod, och jag misstänker starkt att det är det som håller på att hända här. Masdevallia är ett helt nytt växtsläkte för mig så allt är nytt och spännande!

Orkidéer

2010-02-15T20:01:00.011+01:00

OK. Jag är värdelös på dethär. Att blogga natur alltså. Men nu gör jag ett nytt försök igen för det är ju så roligt!

Som växtnörd mitt i vintern får man lätt lite abstinens. Tur då att man kan gå till Lunds Botaniska trädgård och få lite djungelkänsla. I helgen var jag där och mötte något så fantastiskt som det här:

Den fantastiskt jättestora orkidén Angraceum sesquipedale. Madagaskarstjärna tror jag att den heter på svenska. Blomman är mer än 10 cm rakt över, och sporren (alltså det långa gröna röret som går ut på baksidan, där nektaren finns) är bortåt 25 cm! Den pollineras av en svärmarfjäril som vill åt blommans nektar och för att lyckas med detta måste den ha en tunga som är lika lång som sporren. Darwin (Charles alltså) förutsåg när han påträffade blomman att det måste finnas en pollinatör något i stil med den lång-tungade-svärmaren, men dåtidens insektsforskare trodde inte att något sådant kunde existera. Hursomhelst...långt efter Darwins död hittade man fjärilen (som döptes till Xanthopan morganii praedicta. praedicta betyder alltså förutsedd!).

Sen jag skrev sist så har jag flyttat och just för tillfället så bor jag inneboende och har små fönsterresurser = plats med få krukväxter. Trots detta ville orkidéinspirationen från botaniska inte släppa greppet och när jag fick höra den lokala blomsteraffären bunkrade inför orkidétema i slutet på veckan (när jag inte kan vara där) så kunde jag inte låta bli att åka dit och se om de fått in något kul. Och det hade de.
Jag kom hem med en sånhär:

Masdevallia davisii X urosalpinx 'Aquarius'. Det är alltså en hybridorkidé (en korsning av två arter) och den är bara ca 15 cm hög, vilket passar bra på min lilla fönsterbräda. Dessutom kommer ursprungsarterna från ett något kallare klimat (15-20 grader C, bergstrakter i syd- och mellanamerika), så den kan nog trivas i ett kallt Sverigefönster, bara den får det nog fuktigt.

Sommar 2009 -växter i Stenshuvud nationalpark

2009-08-28T10:02:00.015+02:00

Hej, det var längesen! I sommar har jag prioriterat utevarande framför datorvarande, därför avsaknaden av inlägg här. Framförallt har jag varit ute på sommarjobbet, Stenshuvud Nationalpark, så här kommer en litet urval av växter från parken som lyckats fastna på kort i sommar:

Uppifrån och ned syns i fet stil;

Backtimjan (Thymus serpyllum), gulmåra (Galium verum), och hedblomster (Helichrysum arenarium) som alla är väldoftande torrmarksväxter som det finns massor av på sandmarkerna ned mot havet. Hedblomstret är särskilt intressant i doften-- påminner en hel del om kryddblandningen curry och är nära släkt med den trädgårdsodlade curryörten. Hedblomstret är förövrigt fridlyst.

En annan fridlyst växt är det stickiga martornet (Eryngium maritimum) som taggigheten till trots inte är någon tistel utan hör till samma växtfamilj som kirskål, hundkäx och morot (familjen flockblommiga växter, Apiaceae).

Björnbär (Rubus sp.) har vackra blommor och finns på många ställen i parken, liksom ljung (Calluna vulgaris). På ett ställe har jag dessutom hittat en vit form av ljungen. Ljungen betas av får och kor och bränns med några års mellanrum för att förnya skott-tillväxten (för djurens skull) och hålla landskapet öppet (för vår skull). I betesmarkerna hittar man ofta puktörne (Ononis spinosa ssp. maritima) som på grund av sina taggar lämnats av boskapen.

Sist men inte minst kommer en bild på grönvit nattviol (Platanthera clorantha) som ju inte är en viol utan en orkidé. Den trivs i lite fuktiga marker och bilden är tagen vid ett fuktstråk nära en bäck.

Större sandlilja

2009-07-01T10:13:00.005+02:00

Som ett avbrott i insekterna kommer det lite växter för en stund. Den större sandliljan (Anthericum liliago) blommar nu här och där på österlen där jag ju huserar en del så här på sommaren. Har tidigare bara hört talas om den, men nu har jag alltså fått se den på riktigt!

Större sandlilja är sällsynt (rödlistad som starkt hotad i Sverige) och förekommer bara i södra delen av landet på varm, solbelyst, gärna betad mark. I Skåne ofta på liknande ställen som sandnejlikan som jag tidigare pratat om här. De främsta hoten mot arten är att de miljöer den trivs i tillåts växa igen, delvis för att det finns för få betande djur.

Det blåste så mycket att det var svårt att få riktigt skarpa bilder, men det går iallafall att bilda sig en uppfattning om hur växten ser ut (alla bilder går att klicka upp i större storlek). Den enda möjliga förväxlingsarten är den närstående arten liten (eller grenad) sandlilja (Anthericum ramosum) men den har tillskillnad från den större sandliljan en grenad stjälk.
Det gröna som syns i mitten av blomman är den uppsvällda pistillen som såsmåningom blir till frökapsel.

Strimlus

2009-06-29T12:55:00.005+02:00

Ännu en spännande insekt! Hittade en strimlus (Graphosoma lineatum) häromdagen på jobbet. Den är en såkallad skinnbagge (inte en skalbagge alltså, den har mjukare täckvingar bland annat) av familjen bärfisar (Pentatomidae). Visst är den fin?

Började fundera på om det vita runda till vänster i bild kan vara ett ägg som den lagt, jag vet inte hur de ska se ut. Lade inte märke till några fler ägg eller att den släppte några när jag var där, så det är ju mycket möjligt att det är någon annans.

Strimlusen är förresten Södermanlands landskapsinsekt.

Mindre ekbock

2009-06-22T09:14:00.007+02:00

Jag är inte så duktig på insekter, men ibland har man tur..
I torsdags på jobbet hittade jag en mindre ekbock (Cerambyx scopoli) på ett av utedassen på jobbet. Tyvärr var den ihjältrampad, men ändå ett bevis på att den finns!
Såhär ser den ut (bilderna vinner på att klickas upp):

Här syns den i sällskap med sin bild i nationalnyckeln, rätt likt, eller hur?

Den mindre ekbocken är en såkallad långhorning (familjen Cerambycidae), och således en skalbagge med långa antenner. Den är ganska sällsynt i Sverige och är med på den så kallade rödlistan som vi tidigare pratat om. Den finns bara i södra Sverige (se blå fält på utbredningskartan på bilden ovan), och lever i döda stammar och grenar av framförallt ek och hassel.

Hursomhelst så blev det bättre, på eftermiddagen uppenbarade den sig igen, nu levandes på chefens bil!

Sen dök den upp i lördagsmorse också, även denna gång på toaletten. Undrar vad det är som drar till sig skalbaggar där...

Nu fattas det bara att hitta den större ekbocken (Cerambyx cerdo), men det får nog tyvärr fortsätta vara en dröm, eftersom den är så sällsynt att helt säkra observationer av arten bara finns från ett ställe på Öland - i hela Sverige.

Sandnejlika

2009-06-05T11:03:00.004+02:00

Bättre sent än aldrig, förrförra helgen på jobbet hittade jag denhär:

Sandnejlikan, Dianthus arenarius.
Förutom är att den är underbart vacker så är den också sällsynt och finns i Sverige bara i Skåne (har tidigare funnits i Blekinge och södra Halland men verkar ha försvunnit där). Den är rödlistad, vilket bland annat betyder att den är så ovanlig att den tagits upp på Artdatabankens lista över sällsynta arter som behöver särskilda åtgärder för att kunna överleva. Hittar du den ute får du INTE plocka den, arten är fridlyst. Den trivs på torr mark, sandhedar och liknande, och så måste marken vara kalkrik. Förra året trodde jag att jag hittat den, men jag fick aldrig tid att gå tillbaka och titta efter, och sedan var den överblommad. I år fann jag den igen och blev tokigt glad. Kan rapportera att den luktar hur gott som helst!

Här kan du läsa mer om sandnejlikan.

Guerilla gardening!

2009-05-21T21:41:00.002+02:00

Lyckas inte få in filmen här, men det här är underbart, följ länken och lär dig göra fröbomber!
Jag är annars inte mycket av en aktivist men detta skulle vara kul.
Allt för att naturifiera den grå och tråkiga staden :).

Grodspecial

2009-05-19T16:29:00.006+02:00

Sköna maj är välkommen, och med henne mer utevistelser. Betydligt fler sådana än vistelser vid datorn om jag hade fått bestämma, så här händer inte mycket :).

Senaste tiden har jag passat på att titta lite extra på några av de roligaste djuren som finns. Groddjuren!
De är helt enkelt fantastiska. Tänk att kunna leva både på land och i vatten, och att kunna andas med huden..

Först ut är en tjock hona av åkergroda (Rana arvalis) som jag räddade från vägen utanför Ns sommarstuga. Den var väldigt torr och orkade knappt flytta på sig och hotades av de förbikörande bilarna. Hoppningsvis klarade den sig bättre i ett fuktigt dike.

I förra veckan följde jag med Skånes fältbiologer på exkursion till Limhamns kalkbrott. Eftersom det är djupt och farligt är det normalt stängt för allmänheten, men vi fick komma ned på en guidad tur.

Jag hade hoppats att få se den i Sverige mycket sällsynta grönfläckiga paddan (Bufo viridis), som har en av sina bästa lokaler i brottet. Men...det var lite för tidigt på kvällen för att de skulle våga sig ut. Däremot såg vi tusentals paddyngel!

..och under en sten satt några mindre vattensalamandrar..(Triturus vulgaris)

Grodtemat fortsatte under helgen då jag följde med österlens naturskyddsförening för att leta efter en annan sällsynt paddart, strandpadda (Bufo calamita). Strandpaddan (och den grönfläckiga också förresten) har till skillnad från landets andra grodor ägg som tål lite lagom salt vatten, och man hitta dem i hällkar vid kusten. Båda arterna är utrotningshotade och naturskyddsföreningen (bland många andra) bedriver ett intensivt arbete med att rädda dem.

Vi tittade på yngel, pratade grodor och väntade tålmodigt på mörkrets inbrott. Några strandpaddor hittade vi dock inte, trots flera timmars letande med ficklampor och spetsade öron. Men, när allting började kännas lagom hopplöst och hälften av sällskapet redan gått hem så satt hon där, en romstinn liten strandpaddehona. Den första jag sett, och förhoppningsvis inte den sista!

Till sist ännu en åkergroda (tror jag, de är svåra att skilja från vanlig groda, särskilt när de är små som denna) vid den nyanlagda dammen på mina vänners kolonilott. Dammen anlades för ungefär ett år sedan, och redan efter några veckor kom flyttade grodorna in. Nu fanns där hela fem stycken!

Magnolia

2009-04-17T14:04:00.003+02:00

Som jag misstänkte, magnolian vid stationen blommar för fullt! Nu dröjer det inte länge förrän de stora magnoliaträden vid universitetsplatsen slår ut.. ibland är det fint att bo i syd.

Våren 2.0

2009-04-14T10:10:00.010+02:00

På besök hemma hos släkten i Värmland var jag lyrisk över de krokusar och snödroppar som kommit upp i farmors trädgård. Videkissarna hade slagit ut och tranor flög över himlen. Våren hade kommit och jag var fullt nöjd och glad. Sen åkte jag tillbaka till Skåne och blev ÖVERVÄLDIGAD, som man alltid blir så här års. Varje år glömmer jag bort hur fort det blir vår här nere och hur MYCKET det blir. Det är som ett påskkort med all scilla, påskliljor osv. perverst mycket vårprakt helt enkelt! Magnolian nere vid tågstationen hade nästan slagit ut för en vecka sen, nu borde den vara färdig.

Påsken har tillbringats på jobbet, dvs. Stenshuvud Nationalpark mellan Kivik och Simrishamn på Skånes östkust. (jag jobbar som nationalparksguide och naturumvärd, men så här års innebär det mest att städa toaletter och skälla på folk som inte har hunden kopplad). Lite tid att vara ute har jag också haft.. och även på österlen har blommorna tagit över.
Håll till godo! (grodintresserade ombedes scrolla längst ned i inlägget).

Överst tre betesmarksarter, Backsippa (Pulsatilla vulgaris), Skatnäva (Erodium cicutarium) och Knippfryle (Luzula campestris). Därefter skogens prakt, hålnunneört (Corydalis cava) i underlig färg, vårlök (Gagea lutea), vitsippor (Anemone nemorosa) och svalört (Ranunculus ficaria).

Tilläggas kan att i skogen blommar även vätterosen och blåsipporna (såklart), Tandroten och skogsbingeln är nästan uppe i blom och gulplistret visar sina blad. I betesmarkerna täcker nagelörten marken vart man än går och rödplistret visar sig i buskagen. I de fuktiga delarna av parken blommar gullpudran och ramslöken skjuter knopp.

Bäst av allt är dock att lövgrodorna (Hyla arborea) vaknat!! De spelar inte än, men denhär lilla krabaten hittades, tjock och go, förmodligen full av rom.

Glad påsk!!

Gotland & lavar

2009-03-24T20:49:00.013+01:00

Lika bra jag säger det, jag gillar lavar. Jättemycket. De är hur spännande som helst, basta!
För ungefär två veckor sedan följde jag med min exjobbshandledare och en annan student på lavexkursion till Gotland, dit de skulle för att leta enlavar (släktet Vulpicida) på alvarmark. Jag följde med bara på kul, för att få komma ut lite och få en minisemester. Det blev dock inte riktigt som vi tänkt oss. När vi kom dit var hela norra Gotland täckt av snö, alla lavar under ett vitt täcke och jag fick vinterkräksjukan på färjan dit.. där rök den semestern. men.
Lite bra blev det också. På södra Gotland var det nästan barmark och jag fick möjlighet att fota lite. Bilderna vinner på att klickas upp i full storlek.

Här växer en trind enlav (Vulpicida tubulosus) som alltså var målet för resan (anledningen till att vi letade efter den var att man försöker avgöra hur stor genetisk skillnad det egentligen är mellan denna och den närstående arten enlav, Vulpicida juniperinus, som växer på enar.)

Lite som en blomkålssvamp faktiskt. Nedan svavellav (Fulgensia fulgens), som är ovanligt gul eftersom den är alldeles blöt. Vill man vara elak kan man säga att den liknar en spya, men jag tycker den är rätt fin. De orange fläckarna är fruktkroppar (eller apothecier som det heter på vetenskapliska) där laven producerar sina sporer.

En annan häftig art är masklaven (Thamnolia vermicularis) som likt maskar kommer upp ur marken.

Här är kalkorangelav (Caloplaca flavescens), en riktig snygging, som inte växer på marken utan på en kyrkogårdsmur i kalksten som vi stannade till vid.

Det blev inte bara lavar förstås, det fanns gott om små krassingar av olika slag på väg upp.. våren är här!

Lite svamp blev det också, här troligen gullkrös (Tremella mesenterica) på en pinne..

Sa jag att vi såg 4 havsörnar också, och korpar, tofsvipor och årets första sädesärla. På det hela taget en helt OK resa ur artsynpunkt. Helt klart värt en vinterkräksjuka om man frågar mej...

omplantering

2009-03-02T15:46:00.007+01:00

I helgen fick jag äntligen lite tid för att vara snäll mot mina krukväxter. Dags för omplantering av en stor del.

Guanacasteplantan har blivit riktigt stor, rötterna ( eller roten rättare sagt, den har bara en) hade börjat komma ut i bottnen av krukan :

Så den fick en ny kruka, nu verkar den trivas riktigt bra.

När jag ändå höll på och grejade med jord och sådant så passade jag på att se hur det hade gått för mina andra tropiska frön. Det har ju ändå gått mer än en månad sedan planteringen. Tyvärr verkar de flesta ha förmultnat, men några fanns kvar ogrodda och några hade faktiskt grott :

Bilden visar ett guanabanafrö (Annona muricata) som är på väg upp, mer om den senare om det blir nånting av dem.

vårsväll och rörhönor

2009-02-23T17:13:00.010+01:00

Det här med naturupplevelserna går som sagt lite på sparlåga såhär års och när jag egentligen borde sitta inne och skriva hela tiden. I helgen blev det åter en liten vandring i stadsparken (vars damm fortfarande är frusen men som nu börjar slaska till sig igen, plusgraderna är tillbaka) som är den närmsta större bit naturliknande område jag har (undantaget botaniska trädgården kanske).

Där kan man notera följande :

Bokens (Fagus sylvatica) knoppar har börjat svälla!

Nu blir de tjockare och tjockare tills de spricker i april nån gång..mmm.

Trollhasseln (Hamamelis sp.) blommar för fullt :

Den luktar dessutom hur gott som helst.. det hade jag inte tänkt på förut. Något annat som jag totalt missat var att det finns trollhassel med olika färger på blommorna (den här gula är vanligast). I Helsingborg för några veckor sen såg jag en orange:

Och för att det inte bara ska bli växter-- ett uselt foto på en av mina favoritfåglar som faktiskt bor i stadsparken (och verkar trivas ganska bra), Rörhönan (Gallinula chloropus):

Rörhönan är en rolig fågel (vadå, den har gröna fötter, klart den är rolig..) som lever i små vattendrag. Den flyttar söderöver på vintern, fast här i Skåne (och även i Småland) verkar de alltsomoftast stanna när det finns mat och öppet vatten. I det vilda ser man dem inte så ofta, de är inte tillnärmelsevis lika vanliga som släktingen sothöna (Fulica atra). I parken är de också lite försiktiga och tillbakadragna, syns mest springande från buske till buske i en lustig knyckig stil, ungefär som en liten tant som springer till bussen..
(Bilden är för övrigt tagen på ungefär 10 meters håll med högsta inzoomningen på kameran, så kanske är det inte så konstigt att jag mest skriver om växter).

tillväxt

2009-02-18T16:14:00.003+01:00

Ett till litet snabbt inlägg bara!
Var precis och kollade till guanacasteplantan, och jädrar vad det växer, snart är den 2 dm hög. Nu ser man tydligt att det är en ärtväxt.

I helgen ska den få flytta till en egen riktig kruka. Tyvärr har det inte gått lika bra för alla andra frön jag sådde. Den andra guanacasteplantan som var på väg upp möglade bort och resten har jag inte sett röken av. Troligtvis har de förmultnat. Så kan det gå!

vinter, fåglar och murgröna

2009-02-18T15:40:00.008+01:00

Till min stora förvåning och glädje har vintern hållit i sig med några minusgrader och snö på marken i nästan en vecka nu! Jag har tillochmed sett en snöplog!

Just nu är mitt liv rätt fattigt på större naturupplevelser eftersom jag mest sitter inne framför min dator och skriver på min masteruppsats (som ju ioförsig handlar om lavar, men ändå). Ibland får man ändå försöka ta sig ut lite, idag blev det en stadspromenad i snön. Min förvåning var stor när jag upptäckte att stadsparksdammen frusit!

Hela alltet nästan, knappt några kvadratmeter öppet vatten för alla hungriga änder att simma rundor i.. men de klarar sig nog så feta som de är (Lund har nog förövrigt landets fetaste änder och landets äckligaste stadsparksdamm, för där är så många som matar fåglarna att vattnet om våren blir som en sörja av uppblött bröd.. och fågelbajs.. och inte att förglömma allt skräp och all öl som hamnar däri under studenternas "siste april"-firande..).

Träffade också några råkor (Corvus frugileus) på spatsertur. De är roliga fåglar.

Passade också på att få mig en titt på murgrönans frukter, så här se de ut:

Murgrönan (Hedera helix) är en av mina favoritväxter och en av de intressantaste på så vis att den ofta gör saker tvärtom mot vad många andra svenska växter gör. På jobbet får vi ofta frågor om murgrönan för att den är lite underlig och konstig. Tillexempel blommar den i september-oktober och sätter frukt på hösten som mognar under vintern och till sommaren kommer de att vara mörkblå, som enbär ungefär (men giftiga).
Den här underliga blomningstiden är en av anledningarna till att murgröna bara finns i sydligaste Sverige, längre norrut fryser blommor och frukter ihjäl och växten kan inte sprida sig.
En annan intressant sak är också att den använder andra växter (och hus, stenar eller vad som passar) som klätterställning för att nå upp i ljuset. Många verkar tro att murgrönan är en parasit (alltså suger näring ur de träd den klättrar på), men så är det inte! Ibland dör klätterträdet dock av att murgrönan blivit så stor att trädet knäcks eller skuggas ut helt.
Bladen är också intressanta. De täcks av ett tjockt vaxlager för att stå emot väder och vind (och för att inte vatten ska kunna avdunsta så lätt), eftersom de sitter kvar året om. Dessutom finns två sorters blad. De som syns på bilden ovan är liksom avlångt pilformade och finns bara på blommande skott, medans de mer triangulära "vanliga"-murgrönebladen som man oftast ser växer på skott utan blommor.
Det finns mycket att säga om murgrönor..

snö, vårblomsdilemma och en grodd

2009-02-11T10:26:00.010+01:00

Imorse när jag vaknade så såg det ut såhär utanför mitt fönster, och det gör det fortfarande!

Inga jättemängder, och det är för varmt ute för att det ska lägga sig ordentligt, men det är likväl snö! Det gör mig glad, då känns det bra i magen. Vinter = snö och minusgrader. Så tänker jag fortfarande i min enfald att det ska vara, trots att jag bott i Skåne i snart 3 år och knappt fått ett uns snö på den tiden. Hemma i Värmland är det visserligen också dåligt med snö nuförtiden, men det kommer iallafall varje år. Här regnar det mest och känns som någon sorts förlängd vår-höst ända till mars-april.
Sen längre fram i april-maj är det förstås skönt att bo här i syd för då är man ju ändå less på vintern, men så här års vill jag ha snö. Överallt helst!

Häromdagen passade jag förresteb på att fota några sådanahär:

Snödroppar (Galanthus nivalis) och vintergäck (Eranthis hyemalis) är visserligen tidiga blommor men vi har haft dem sen i januari och nu har de blommat slut på en del ställen. Man blir alltid glad när det blommar, men på nåt vis känns det som att de är lite för tidigt ute. Det känns lite som fusk med för-vår i februari. Är jag fånig som tänker så? Håhåjaja.

Inomhus spirar det och gror också:

Den första Guanacasteplantan har nu tagit sig ur fröskalet och ser ut såhär. Lite klorofyllfattig är den förstås än men det ordnar sig förhoppningsvis.

Den andra plantan är också på gång.

Tyvärr verkar den ha råkat ut för något sorts gråmögel, men sålänge det håller sig till fröskalet så går det nog bra.
Vad värre är att ingen av de andra sådda fröerna hittills visat minsta livstecken (och jag har sått ungefär 10 olika sorter). Förmodligen är det för kallt och mörkt i mina fönster.. nåja, vi får se.

planteringsexperiment

2009-02-06T15:33:00.005+01:00

För några veckor sen kom N och jag hem från Costa Rica där vi drällt i djungler, simmat i två världshav, träffat boaormar och kufiska fåglar, smakat ovanliga frukter och försökt se lava. Det var en resa som hette duga, och för mig som extra naturintresserad person var det såklart fantastiskt (mer om det senare kanske).
Hursomhelst så följde det med en del frön hem från resan, och förra helgen satte jag igång med att försöka få dem att gro.
Först fick alla fröna ligga i blöt i ungefär 2 dygn eftersom de torkat ihop ganska ordentligt. Därefter planterades de i små krukor i såjord och fick ett skyddande täcke av plastfilm över sig, som ett litet miniväxthus. Det är ganska kallt i fönstren här så egentligen är det kanske dumt att försöka så tropiska växter, speciellt så här tidigt på året när det är så lite ljus, men.. äh!

I förrgår började de första groningstecknena visa sig! Det var ett sånt här frö som börjat gro:

Växten heter Guanacaste (eller på vetenskapliska, Enterolobium cyclocarpum ) och blir ett stort träd som färdigvuxen. Costa Ricas nationalträd är det faktiskt, och det är mycket vanligt i de torrare nordöstra delarna av landet (där finns det en hel provins som heter just Guanacaste, men om det är provinsen som givit namn åt trädet eller tvärt om låter jag vara osagt). Trädet hör till familjen ärtväxter (Fabaceae) och har jätteroliga plattrunda frökapslar som ser ut som ett öra ungefär (jag gick och hoppades på att hitta en under hela resan, men det misslyckades jag med så jag fick köpa fröna i en turistaffär).
Fröna är stenhårda, i naturen gror de ofta inte förrän skalet bitits sönder av möss eller fåglar, så jag hackade hål på dem med en vass kniv...och det funkade!

Nåt är på väg upp! Det är inte klokt vad spännande det är att så saker. Nu får vi se om den överlever den nordiska kylan..och om de andra fröna kommer upp. Fortsättning följer...

Presentation

2009-02-05T13:43:00.001+01:00

Hej. Jag är en ganska vanlig tjej med ovanligt många intressen. Naturen och allt som finns i den är ett av de största.

Jag har sedan ett tag haft en blogg där jag ventilerat ett av mina andra stora intressen, slöjd. Ofta har jag känt lust att skriva om andra saker där också. Växtodlingsexperiment till exempel. Eller frön jag hittat i skogen, lavar, snäckor eller silverfiskarna i badrummet. Det har jag försökt låta bli att göra eftersom jag tyckt att det blivit lite rörigt.

Nu är det alltså dags att ge naturen en egen blogg.

Här kommer en liten introduktion till mig och varför jag vill skriva om naturen.
.. jag är snart 25 år och bor i en lagomt äcklig studentkorridor i Lund, med min pojkvän (N) och diverse andra filurer. Anledningen till att jag bor i en studentkorridor är såklart att jag studerar, och ämnet i fråga är biologi, för femte året rad nu tror jag. I vår blir jag färdig och då är det dags att klippa sig och skaffa sig ett jobb på riktigt. Just nu arbetar jag med mina två examensarbeten (två, det ena är nästan klart) som handlar om lavar. Ibland jobbar jag som naturguide också.

Biologi har varit min kopp te sedan jag var liten, (när de andra barnen valde ett klistermärke med barbie på hos tandläkaren så valde jag ett med en kantarell) och intresset för naturen har följt mig genom livet, nyfiken är bara förnamnet, det finns inget med naturen som inte är spännande!

Att plugga biologi kändes som det självklara valet, "för då får man ju lära sig allt om djur, växter och sånt" tänkte jag i min enfald. Efter snart slutförd utbildning har jag såklart insett att jag hade fel. Inte har jag lärt mig allt. Snarare har jag lärt mig att det finns sjukt mycket som är intressant och att det är omöjligt att lära sig allt. Ju mer jag lärde mig desto mer insåg jag hur lite jag faktiskt kunde. Till en början var det lite nedslående, men efter ett tag förstod jag ju att så länge det finns nya saker att lära sig så får man aldrig tråkigt!

Kontentan av detta är att här kommer jag att skriva om och visa bilder på sånt som jag tycker är spännande, sånt som jag blivit förbluffad av, sånt som jag hittar i min vardag, och likande. Allt med anknytning till naturen. Mest för mitt eget höga nöjes skull, men om den här bloggen mot all förmodan skulle kunna lära någon något om naturen så blir jag såklart jätteglad. Ibland kanske jag kommer att skriva jätteofta, ibland jättesällan, det beror på tid och lust helt enkelt :).

(bilden visar en blommande Ramslök eller som det vetenskapliga namnet lyder, Allium ursinum.)

Ett litet tillägg. Jag är inte tillnärmelsevis lika intresserad av datorer och webdesign. Därför kan denhär sidan te sig ganska ful, men jag jobbar på det. OK?